k!ckankristin

Bättre sent än aldrig, ja så brukar det bli när jag ska lägga upp filmer.. Men här är den i alla fall, en summering utav veckan i Åre!

 

 

Om en vecka är jag nog den lyckligaste människan på jorden.. P!nk i globen med bästa vänner, kan inte komma på något bättre man kan önska sig!!

Börjar huckla och glädjegrina utav lycka bara genom att se på ett youtubeklipp, tänk då om en vecka, live. Det är häftigt att musik kan ha en så mäktigt magisk påverkan..

 

 

I helgen åkte jag ner till Andreas i Göteborg. Fint väder, shopping, bio, lira gura.. Alla tiders det! Haha, försökte ge mig på chalmerslekarna, ölhävning. Men nja, jag är nog ett hopplöst fall.

 

 

Haha, lite småbitter över misslyckandet skulle jag sätta på kranen i badkaret för att spola bort ölen. Men det var klart som fan att allt vatten kom ur munstycket istället, som hängde ovanför mig. Bra där! (tur att det finns mössor). Blev ganska skrattad åt.. Jaja, kul att jag kan roa någon i alla fall.

Har gått och väntat länge nu på att grannhästen Pocka ska föla. Och nu så, i måndags kväll sprang vi bort till stallet för att se på. Allt gick superbra och ut kom en liten tjej, Mumlan. Dundersöt!

 

Har legat hemma i vattkoppor nu i över en vecka. Har sjukt jävla tråkigt, så jag började läsa min dagbok och fastnade på ett visst datum. Hahah, skrattar så när jag tänker tillbaks på detta. Vet inte om jag har skrivit om det här. Men det är ett kul minne och just nu händer det ingenting här, finns inget speciellt att berätta. Så jag lägger upp det här istället, (betydligt roligare än ensam hemma med medvattkoppor!).

 

Tisdag den 31 januari 2012

Okej, gud, var ska jag börja? Igår kväll kom jag hem ifrån USA, var där i nästan 2 veckor!
Den 18 till 30 Januari 2012 har varit bland de bästa dagarna i mitt liv! När jag tänker efter så var detta den enda resa där jag inte tänk när jag var på väg hem ”jo, men det ska ändå bli skönt att komma hem nu, till sin egen säng och sådär”. Nej, inte ens när jag kom hem och öppnade dörrarna för första gången på 2 veckor, och kände den välbekanta hemmadoften var jag glad att vara hemma igen. Om någon lade en biljett i min hand skulle jag åka tillbaka på sekunden, så underbart var det!
Dagarna innan resan var jag nästan förberedd på att jag skulle bli tvungen att stanna hemma. Jag blev sängliggande sjuk och fick äta penselin, men fan vad jag är glad över min envisa sida. För åka, det skulle jag! Men resan dit var ju ett helvete faktiskt. Det gick oväntat bra att hitta, det var inga problem. Men jag mådde pyton. Tiden under mellanlandningen tillbringades på toa, med huvudet i toaletten. Och de riktiga problemen började när jag landat i USA, på flygplatsen i Washington. På flyget fick man ett litet formulär som man skulle fylla i. Det var en massa konstiga kryssfrågor, om man hade med sig någon mat eller så. Jag förstod knappt hälften, så jag kryssade nej på de flesta eftersom jag inte trodde det var så inåt helvete viktigt för dem att veta hur många bananer eller äpplen jag hade med mig. Men oj, vad fel jag hade..

Strax efter landning skulle man gå förbi en ”passgubbe”. Han bad om formuläret och frågade en massa konstiga frågor, som t. ex vad jag jobbade med (vilket han heller inte trodde på, att jag arbetade som målare). Han frågade om jag hade ett äpple i ryggsäcken, varpå jag svarade ja, eftersom jag trodde att jag hade ett kvar. Det var ju jävligt dumt gjort, att svara ja, eftersom jag tydligen hade kryssat i “nej” i den där rutan. Han granskade mig misstänksamt och skrev sedan ett stort rött ”A” över lappen innan han gav tillbaka den. Rätt över lappen stod nu alltså ett ”A” (vad nu det betydde), samt vad det var för färg på mina kläder och ryggsäck. Jag tänkte inte så mycket mer på det, utan gick vidare för att leta upp min resväska. På väg dit mötte jag en vakt med en sniffande knarkhund, som naturligtvis började sniffa på mig. Och med det extrema locket jag hade för öronen var jag så gott som döv, och hörde naturligtvis inte vakten som ropade åt mig att stanna. Hon måste ha trott att jag försökte smita, för när jag vände mig om kom hon springande, viftandes med armarna följt av hunden som skällde efter mig. Jag blev då tvungen att tömma hela innehållet i min väska, mitt i gången med en massa folk som fick kliva åt sidan för oss (pinsamt). Även hon krävde att få se min lapp och började gapa om det där jävla äpplet, som inte ens fanns! Tillslut insåg hon väl att jag inte var någon terrorist, och jag fick gå vidare.
När jag tillslut fått hämta ut min resväska ställde jag mig i kön som ledde till utgången, den sista passkontrollen. Trodde jag.. När vakten som tog emot mitt pass och fick syn på lappen med kryssfrågorna hoppade han till lite, spärrade upp ögonen och började skrika åt de andra vakterna ” WE GOT AN A, WE GOT AN A!!”. Vad fan det nu betydde har jag ingen aning om, men jag blev snabbt ivägskyfflad in bakom en provisorist upphängd presenning. Där fanns en lång kö med vad som såg ut som ”skäggiga skummisar”.... och JAG!? Pust…
Efter att ha stått i den långa kön, var det nu dags att röntga alla väskor en gång till. OCH visa passet. OCH svara på en massa konstiga frågor…

Men cirka en timme senare satt jag på Jossans rum medan jag ivrigt väntade på att hon skulle komma hem. Och när jag hörde fotstegen i trappen och såg hennes gråtfärdigt glada ansikte, tja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det var värt väntan hundratusen gånger om! Fyfaan vilken lyckorusande glädje det var att äntligen få träffas igen, efter 5 månader!!

Resten utav veckan var helt fantastiskt, skulle jag skriva om allt det roliga jag fått vara med om de senaste 2 veckorna skulle det nog bli en hel roman, och det hinner jag inte riktigt med just nu.. haha. Dagen i New York t. ex, jag har blivit helt förälskad i den staden, vill dit igen så snart som möjligt! Och att bara hänga med Jossan igen, att göra ingenting, spela gitarr, slappa, tjöta, det var så jävla underbart och efterlängtat. Träffade hennes aupair – kompisar också, Ellen och Simone. Hon har verkligen tur som har träffat dem, de verkade hur bra som helst. NHL var också mäktigt, ENORMT mäktigt.. i klass med en rockkonsert faktiskt. Sedan kom Anna och Kicki, och vi 4 drog till Miami. WOW, MIAMI BEACH, BITCH YEAHH! Där blev det utgång och röj, härligt med sol och bad. Lite mycket sol kanske, med det var brännan värt ändå. Men det grymmaste på  hela resan var nog ändå när vi gick in på Miami Ink. Vi träffade OCH pratade med kändistatuerarna, och jag gjorde en not bakom örat som jag aldrig trodde att jag skulle få mod till. Men jag gjorde den, på MIAMI INK, utav DARREN BRASS!! Wow, efteråt var vi rejält stolta, lyckliga, nytatuerade brudar med världens lyckorus! Intensivt med grymma grejer. Kom ramlandes hem på morgonen ett par timmar innan taxin till flyget hem skulle komma. Så vi utnyttjade då tiden i alla fall, haha.

Avskedet på flygplatsen i Washington var ju förjävligt.. Men det konstiga var att jag nog inte riktigt fattade att vi inte skulle få se Josefin igen förrän om 6 månader. Det är först nu, hemma i Sverige, som jag inser att det är alldeles, alldeles, alldeles för lång tid.. Men jag hoppas att våren går fort, att sommaren snart är här!

Året gick fort och nu vill jag bara tillbaks. Iväg. Bort ifrån detta kalla, regniga, blåsiga Sverige! Kul att plocka fram dagboken och försvinna iväg lite. Kommer aldrig sluta med dagbok, minnen är för viktiga för att kastas bort (för att citare Stefan Salvatore).

 

Lite sent med en Harlem video nu kanske, men vadå. Haha, älskar hur galet kuliga vänner jag har. Det är precis så här en förfest ska vara!

.. Någon som kan gissa vem som är vem?

 

 

Ikväll var jag, Pappa & Oskar ute och käkade i Strömstad. Oskar tog sushi, jag och Pappa tog Thai för två, där man skulle dela på en väldans massa mat. Först bar de in ett par tallrikar med en massa "coola kinamats-grejer". När vi hade plockat ut allt det godaste och var så där gött mätta kom de in med en tallrik till. Och en till, och en till.. Supergott och wow, nu är jag mätt.

 

Jag vågade till och med smaka utav Oskars sushi. Så dumt att jag inte vågat smaka sushi innan, för jäklar vad gott det var!

Fick det bästa 21-års firandet man kan tänka sig, med bästa vänner! Mysig förfest som slutade i galet, galet superbra utgång i härliga Göteborg. (Blev dessutom bjuden på kladdkaka två gånger, det ni!)

 

Jobbveckan däremot blev väl inte riktigt som vi hade tänkt oss. Sjuka, trötta och eländiga. Alltsammans slutade i magsjuka.. Jättekul! 

Men trots alla motgångar hade vi det ändå väldigt roligt. Gick bl.a ut på kvällstur i slottskogen och kollade på pingviner och getter. Haha, Whide och Robin tyckte väl det var lagom roligt (medans jag hade brännskoj). Whide fick tillslut förklara mina små skrattanfall för honom "Jo det är så att, hmm, hon gillar getter liksom. Det bara är så.. Övertrött i en skog bland getter, då blir hon så där!"

Nu har jag packat väskan igen. Ska bo hos Andreas hela nästa vecka eftersom jag och Whide ska jobba i Götet. Jag åker ner dit redan idag med honom och Jossan, för utgång. Här ska det firas födelsedag minsann! Det firades igår också, med familjen och Whide. OJ vad vi åt smörgåstårta. Lyckligast var nog jag och Theo, haha (de två störta smörgåstårta-ätarna genom tiderna).

 

 

Äntligen har P3 fattat att hon har släppt ett album med många grymma låtar på (som vanligt!), inte bara två. Härligt att höra något bra in emellan all reggie-skit som spelas där..

Fredag: Fredagsmys

Lördag: Galen Utgång

Söndag: Laaat och päääsdag

 

Så såg helgen ut, den där var efterlängtad och väldigt lyckad!

 

 

Det verkade vara en kort visit vi skulle göra i Åre. "Vi checkar ut tre dagar innan vi har checkat in", haha!

 

 

Jag är så lyckligt lottad som får vara med om dessa tokroliga resor. För det är just så man kan summera veckan i Åre, TOKROLIG!

Bodde på ett spahotell i Åre by. Började dagarna med hotellfrukost, sedan tog vi skidorna och ställde oss i liften som låg nästan inpå dörren. Ut i backen, upp till toppen, vidare till after ski, fylleåkning hem. Himla bra det där. På kvällarna var det antingen mys med gitarrer & bongotrumman eller bubbelbad & bastu. Eller så blev det fylleslag och vidare ner på byns uteställen eller bort till "partstugan" (där bodde ett galet granngäng som vi träffade på och hängde en del med). Haha, mycket skatt och skoj kring allt detta!

I söndags när vi landade hemma igen så kom vi på oss själva med att vi faktiskt skrattat regelbundet i en vecka. Det känns som att hela veckan varit ett enda stort skrattanfall, och det håller fortfarande i sig. Kommer i framtiden alltid att le lite för mig själv när jag ser en reception, en tom parkbänk, sömnpillerburkar, rävar, vattenfall och gud vet vad. Alla interna små skitsaker som blir så fruktansvärt kul när man tänker tillbaka.. Alla dessa nya intryck och uttryck vi samlat på oss, det kommer jag leva länge på framöver!

(Det kommer förståss en film på allt detta också när jag fått tummen ur att klippa och fixa)

 

 

Önskar ibland att jag tvingat mig själv att vänta med att se den där fantastiska serien tills alla avsnitt är släppta. Önskar att jag inte såg det där sista utan att kunna se nästa, fyyy vad taskigt att sluta ett avsnitt så där..

 

 

 

Den här veckan har varit helt kaotisk. Men för att göra en lång historia kort så handlar det om att jag och min jobbarkompis Whide har fått jobba en massa extra för att få vara helt lediga nästa vecka (kommer till detta grymma härliga snart). Så det har jobbats helg och sena kvällar under stress. Inte nog med det så rasade bromsarna på bilen, så allt har varit ganska omständigt. Det kunde man gett sig fan på, att allt det här skulle sluta i migrän och magsjuka.. Usch och fy och blä! ..

Men gissa vad, det är värt det. För vi ska till Åre hela nästa vecka, åker på söndag! Wiiiie vad glad jag är för det!! Dags att packa ner skidorna igen.

 

Här kommer förresten lite (försenade) bilder ifrån Jossans & Sofias 40-års kalas som de hade på crusaders. Sjukt roligt var det, från början till slut. Det där ordnade ni bra tjejer!

 

Måste bara få gratta min lille brosha som tävlade i Taido (japansk kampsport) nu under sm-veckan i Falun. Så grattis till SM-guldet Oskar, den där medaljen var du välförtjänt av! Mycket slit och hård träning som ligger bakom den där. (Stolt syster <3)

 

Var ute på tur igår med Jossan. Vi körde rally in till Uddevalla för att hinna till Jansson (världens bästa musikaffär)  innan stängnignsdags. Kom inrusade där med gitarrerna tre minuter i 6. Där inne var det fullt med folk så det var rätt så försent för att byta strängar.. Men eftersom vi hade åkt så långt tog han hand om mina älsklingar ändå (sjukt snällt tycker jag). Fick dessutom rabatt eftersom bägge gurorna kommer därifrån och har alltid blivit "servade" hos honom, tack för det!

Sedan köpte vi sallad på cactus som vi tog med hem till Davids (Jossans bror) lägenhet. Mm, gott var'e!

Efter detta rusade vi in på torp. Men kom även där inspringande precis innan stängningsdags och hann inte med det vi skulle i alla fall. Så det fick bli ett stopp på donken istället. Chokladmilkshake!

När vi beställde sa de att vi skulle köra fram lite och vänta på att chokladen skulle bli klar. Och för att personen som gav oss drickan skulle fatta vilken bil beställningen tillhörde, hade någon kladdat ner en beskrivning utav bilen på kvittot. Det stod "SUDDIG GRÖN" med stora boksäver.. Hahah, nä, det var droppen! Jag tror det är dags att tvätta bilen..

Det blev små skrattanfall hela vägen hem, övertrötta och allt. Kul kväll!

 

Nu äntligen har jag lyckats sätta mig ner och klippa ihop årets fjällen-film!