It.is.just.soo.f*cking perfect!

 
 
 
 
 
 
 
 
Oj oj. Nu är jag sådär Alecia-Beth-Moore-frälst igen. Senast var för två år sedan, då var det P!nk på Ullevi. Nu, P!nk i Globen!! Två lyckliga moment som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Den här gången såg jag konserten me Jossan, vilket såklart gjorde det ännu bättre. Börjar nästan att lipa nu igen när jag sitter och tänker tillbaks på allt magiskt som hände under de där timmarna som kändes som sekunder. När hon skuttade fram bara några centimeter ifrån oss och var sådär härligt glad och rolig som hon ju är. När det var dags för den acoutiska sessionen och stolarna ställes rakt framför oss, och de började spela "Who Knew" & "Fucking Perfect". När sista dengan "So What" drog igång och iväg flög hon, runt, runt i hela Globen för att komma nära alla i publiken. MAGISKT!
Det var grymt häftigt att hon hade gjort ett medley också utav tre gamla låtar och hottat upp dem lite. Coolt, bra, BRAAA!
(Det kommer såklart en film på allt detta så fort jag lånat broshans dator och fixat lite)
 
Jag skulle kunna hålla på att reflektera och skriva om varendaste minsta detalj utav allt det där, men det var mycket annat som var roligt också, både före och efter.
Först var det årets Majfest på Crusaders, med sol, förfest, grill och finfina vänner. Lika kul som alltid, balvagn och mycket goa skratt. Kom hem och sov någon timme innan jag väcktes utav klockan (Mamma) som skrek "Vakna, vakna, Whide kommer snart!!". Sleten som satan men lyckligt spänd åkte jag alltså upp till Stockholm med Jossan, Whide och Per för att se på P!nk. Väl framme i Stockholm ösregnade det. Typiskt. Grabbarna åkte till hostelet för att checka in och vi satte oss utanför Globen i regnet och började att köa. Från klockan 12 till halv 7 stt vi då där i linne och huttrade. Men OJ vad det var värt det!
Efteråt skuttade vi ut ur Globen glada som svin, men visste inte riktigt vart vi skulle. Utan telefoner och tänkte, "Jaha. Nu då??". Haha, jag vet ärligt talat inte hur vi lyckades, men hittade faktiskt dit vi skulle. Fast vi inte riktigt ens visste var det låg eller vad det hette. Det verkar som att vi alltid ska sätta oss i trassliga situationer. Men hur illa det än är så löser det sig alltid, tycker faktiskt att det börjar bli lite kul. Det har nästan blivit en grej, haha.  Det ska bli spännande att se vad som händer härsänst. Fast på en öde ö med hajar runt omkring, - INGA PROBLEM, det fixar sig!!
 
Ett sånt här lyckotillfälle kräver ännu en minnestatuering. Har skissat och tänk, tror jag vet vad jag vill ha..

 

Kommentarer
Postat av: Jossan

bäääääästaste :D

2013-05-30 @ 07:16:00

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0